Nicklas Säfström direkt från Hawaii del.1

Min vän Nicklas lyckades få det att stämma i Kentucky och kvalade till Hawaii något han kämpat för i både med och motgång. Jag är väldigt glad för din skull Nicklas och jag hoppas att du får en riktigt bra dag imorgon jag kommer att sitta som klistrad framför datorn imorgon kväll och bytt sovmorgon med Anna. Följ loppet här

Pre race från Lava Java

Jag ska verkligen vara här. Jag gillar allt med den här stället. Stor tävling, lava, palmer, sol, klart vatten, slät asfalt, Hawaiian Tropic, en målraka under uppbyggnad och mycket förväntan över vad som kommer på lördag. Äntligen. Det är så bra som jag tänkt mig.. och det har tänkts en del om den här ön kan jag lova. Förmodligen lite för mycket. Framförallt har jag funderat på – hur fan ska jag ta mig hit? Är det ens möjligt eller är det som Jojje skrev en gång – min ursäkt för att träna som en dåre?

Teoretiskt har jag varit här hur många gånger som helst. Inga problem, det är bara att kolla några resultatlistor och lägga ihop tiderna från en bra dag, gärna från en platt bana med molniga 21 grader och konstatera – det hade jag kunnat göra, lätt. Men jag var inte där den gången och den gången jag var där var det inte min dag, sjuk, punkterad, skadad, trött, hybris på cykeln… till förbannelse. Den 28 aug var jag i alla fall där. Louisville Kentucky. Bara göra, bra dag, bra väder, bra ben, trött på att misslyckas, jävligt trött på att misslyckas och göra ännu en repa på trainern framför Youtube och se Queen K från en helikopter.

I Louisville var löpningen helt platt, 30 grader varmt, medvind ut – mot hem. Lite folk till en början av första varvet, långt fler under det andra. Svårt att veta om det kommer något snabbare bakom, i synnerhet sedan det tagit 40 min att få alla i vattnet efter en något annorlunda simstart. Gjorde en ok cykling, kanske lite i underkant, 5.05. Efter en knapp mil ut på löpningen ropar någon – Du är 27:a. Perfekt – Håll nu. Aldrig gå. Massor med is. En vätskestation åt gången. Vill verkligen inte gå, sänker farten lite och gör 3.28. Klockar de tre sista km som de snabbaste vilket kanske inte var optimalt men riktigt skönt. Kom in som 31:a totalt. Just så att det räckte till en biljett.

Fest

Äntligen här alltså. Drygt en månad sedan målgång. Har förmodligen fler timmar i flygstolar än i sadeln sedan förra resan. Har varit här en vecka och hunnit känna lite på de olika momenten. Vid sidan av det så bjuds det gott kaffe och riktigt bra väder. Mycket triathlon nu. Trängseln nere vid piren har ökat för varje dag. De flesta ser rätt tränade och förberedda ut, några nervösa, de flesta oroande lugna, de är pratglada och inte minst färgglada. Sitter just på byns Café, Lava Java och möter upp med bekantskaper från överallt, det är taggat nu. Bra material passerar här under dagarna, det är välskuret, polerat och genomtänkt. De flesta stora namnen är naturligtvis också här. Elin tror på Andreas Raelert, själv tippar jag Marino Vanhoenacker men hoppas naturligtvis på Henning. På något vis är det väl redan klart på damsidan..?

På lördag kör jag min tredje IM på lika många månader.. är tyvärr inte helt kry, ambitionen får väl vara att gå i mål, njuta av allt som kommer under dagen, uppleva allt. Kan det här nu, vill starta, “skönt att komma iväg”. Detta blir min nionde start över distansen och förhoppningsvis min åttonde målgång. Jag hoppas det kommer bli snyggt, varmt, blåsigt och riktigt jäkla kul.

Full Pull