Om någon har missat det så är hösten här, en tid då sommarens tävlingar är tävlade men fortfarande ligger färskt i minnet. Om jag skulle summera sommaren och sätta ett betyg på min insatts så ger jag mig ett VG i träningsinsats och ett knappt godkänt i utförande. Jag har fokuserat hårt och verkligen satsat men inte nått målen tyvärr och det finns många anledningar till det och en är helt klart att målen varit stenhårda och väldigt höga och då är det svårt att lyckas. Jag gillar den brutala ärligheten i idrotten och har du tränat fel eller har en dålig dag så räcker du inte till helt enkelt, avskalat och brutalt. Ibland svider det att höra sanningen eller bryta ett lopp som man laddat för i flera år för att man mentalt inte är “här och nu” eller chansat och gått på en nit, anledningarna att bryta kan vara många. Det går inte att åka snålskjuts på någon eller snacka in sig med rätt kontakter, man måste leverera helt enkelt. Jag vet att den här säsongen kommer att göra mig starkare och mentalt har jag klivit upp ett steg och känner mig bekvämare på startlinjen och kan fokusera på uppgiften istället för att vara nervös över saker jag inte kan kontrollera, som punkteringar och andra mekaninska problem eller varför inte väder och vind, jag har lärt mig mycket. Att inte ställa sig längst fram i mitten på simningen när jag har simmat som bäst 1.10 på en IM och större delen av fältet simmar fem minuter fortare, rutin. Att min styrka är cyklingen och jag inte ska fastna i grupper bara för att det står 38 kmh på hastighetsmätaren, går det lätt så är det bara att öka. Kan vara smart att hålla igen lite på löpningen de första kilometrarna tills kännseln i benen kommit tillbaka. Hur vet jag detta? Upplevelsen av den här informationen har levererats mitt ute i Zürich Sea med panikångest översimmad av tusen pers och i transition efter en misslyckad cykling på 5.15 timmar eller yr och gråtandes på en löpning som varvas med gång och brustet hjärta. Sanningen gör ont och är brutal men bara om man vågar göra något åt det och acceptera sina brister så kan man förändra och dra nytta av informationen. Jag väljer det sistnämnda och satsar på att göra ett försök till att kvala och jag siktar på IM Regensburg i Juni. En tävling som kommer att passa mig som handsken med backig cykling och platt löpning. Simningen då? Ska tydligen vara lina hela vägen runt och då är det som i bassäng, typ.
Bilden är på min vän Nicklas Säfström som jobbat stenhårt i med och motgång och tillslut lyckats kvala till Hawaii. När den här bilden togs var det ett par veckor kvar till IM Sydafrika och att han skulle bryta den tävlingen på löpningen var det ingen som trodde. Ibland gör det ont helt enkelt.
Game On!
